Bevara sekelskiftescharm vid fönsterrenovering på Lidingö

De där fönstren berättar en historia

Stå framför ett sekelskifteshus på Lidingö en tidig morgon. Titta på fönstren. Riktigt titta. De där handblåsta glasrutorna som kastar ett lätt skimmer i solljuset, de svarvade spröjsarna, kittfalsen som någon en gång lade dit med händer som visste exakt vad de gjorde. Det är inte bara fönster. Det är hantverk från en tid då ingen hade bråttom.

Men tiden sliter. Fukt kryper in i träet. Kittet spricker och faller bort i bitar. Färgen flagnar. Och plötsligt står du inför ett val som många husägare på Lidingö brottas med: ska jag byta ut alltihop mot moderna fönster, eller finns det ett sätt att rädda det som redan finns?

Varför byte inte alltid är svaret

Jag förstår lockelsen. Moderna fönster med treglasisolering, perfekta tätningslister och noll underhåll. Låter fantastiskt på pappret. Men vet du vad? I samma ögonblick som du river ut originalfönstren i ett sekelskifteshus försvinner något som aldrig går att återskapa. Det handlar inte bara om nostalgi – det handlar om proportioner, profiler och det där svårfångade som gör att ett hus känns äkta.

Moderna fönster har tunnare karmar. Andra vinklar. Plastliknande ytor som aldrig riktigt smälter in, oavsett hur "träliknande" tillverkaren påstår att de är. Ett sekelskifteshus med moderna fönster ser ut ungefär som en person i 1800-talskostym med vita sneakers. Det funkar. Men det stämmer inte.

Och det finns en ekonomisk aspekt också. Originalfönster i gott virke – ofta kärnfuru som torkat långsamt under decennier – har en livslängd som överstiger de flesta moderna alternativ. Med rätt renovering kan de hålla ytterligare 50–100 år. Det slår vilken treglasenhet som helst.

Konsten att renovera utan att förstöra

En riktig fönsterrenovering på ett sekelskifteshus är kirurgi, inte slakt. Det börjar med att ta loss bågarna försiktigt, en i taget. Sedan skrapar man bort gammalt kitt – ibland lager på lager från olika epoker, varje skikt med sin egen färgnyans som ett slags geologisk tidslinje.

Rötskadade delar lagas med inskarvat nytt virke. Inte hela bågen – bara det som verkligen behöver bytas. Det är skillnaden mellan en hantverkare som förstår gamla hus och en som bara vill bli klar. Originalbeslag putsas upp eller replikeras. Glasen – de där vackra, lätt ojämna glasen – sätts tillbaka med nytt linoljekitt som trycks fast för hand.

Faktum är att processen kräver tålamod som få moderna byggprocesser gör. Kittet ska torka. Linoljefärgen ska strykas i tunna lager. Inget kan stressas. Men resultatet? Fönster som ser ut exakt som de gjorde 1905, fast med nya tätningslister och eventuellt en diskret energiruta på insidan som ingen ser men alla känner av i värmekostnaden.

Lidingös särskilda utmaning

Lidingö har en ovanligt hög koncentration av bevarandevärda hus. Villastaden som växte fram runt förra sekelskiftet, med influenser från jugend och nationalromantik, är en arkitektonisk skatt. Och kommunen vet om det. Detaljplaner och områdesbestämmelser kan ställa krav på att originalkaraktären bevaras – vilket ibland innebär att du helt enkelt inte får byta till moderna fönster även om du skulle vilja.

Men det handlar om mer än regler. Det handlar om grannskapet. Om gatumiljön. Ett renoverat originalfönster bidrar till helheten på ett sätt som ett utbytt fönster aldrig gör. Och det höjer fastighetsvärdet – köpare som söker sig till Lidingös äldre villaområden gör det just för den där känslan av autenticitet.

Att hitta rätt hantverkare för fönsterrenovering på Lidingö är avgörande. Du behöver någon som förstår skillnaden mellan en T-post och en mittpost, som kan identifiera om dina fönster har originalbeslag från Eskilstuna Jernmanufaktur, och som vet att sekelskiftets linoljefärg hade en helt annan konsistens än dagens.

Energi och komfort – det går att få båda

"Men draget då?" Ja, jag hör dig. Gamla fönster drar. Det är ett faktum. Kall luft letar sig in genom springor som vidgats under hundra års rörelser i stomme och karm. Men det finns lösningar som inte kräver att du offrar charmen.

Nya tätningslister i silikon eller EPDM-gummi, infällda i diskreta spår i karmen, gör enorm skillnad. En kompletterande energiruta – en tunn isolerruta monterad på insidan av innerbågen – kan halvera energiförlusten utan att synas utifrån. Och ordentligt omlagt kitt sluter tätt mot glaset på ett sätt som den spruckna 40-åriga varianten inte längre klarar.

Kombinationen av dessa åtgärder ger dig ett fönster som presterar i närheten av ett modernt tvåglasfönster. Inte lika bra som treglas, nej. Men tillräckligt bra för att du ska kunna sitta vid fönstret en januarikväll utan att frysa, medan du fortfarande ser ut genom samma glas som husets första ägare en gång gjorde.

Gör det rätt från början

Det billigaste alternativet är sällan det smartaste. Jag har sett husägare som anlitat målarfirmor att "fixa lite med fönstren" – resultat: ett tjockt lager plastfärg över gammalt kitt som fortfarande smular sönder under ytan. Inom tre år flagnar allt igen. Pengarna var bortkastade.

En ordentlig renovering kostar mer initialt. Men den håller. Och den bevarar något som inte går att köpa nytt, oavsett budget: autenticitet. Den där känslan när du öppnar ett nyrenoverat sekelskiftesfönster och espagnoletten klickar till precis som den ska, med en tyngd och precision som ingen modern fönstermekanism kan matcha.

Dina fönster har stått emot stormar, krig och ett helt sekel av svenska vintrar. Med rätt vård står de emot hundra år till. Och det, om du frågar mig, är värt varenda krona.

10 aug. 2026